Studenters upplevda akademiska litteracitet och självförmåga: En enkätstudie om studieframgång inom studieinriktningen i nordiska språk vid Tammerfors universitet

Abstract

I denna pro gradu-avhandling kartlägger jag hur huvudämnesstudenter i nordiska språk vid Tammerfors universitet upplever sin akademiska litteracitet på svenska och akademiska självförmåga i relation till studierna inom ämnet. Därutöver syftar studien till att skapa förståelse för hur studenterna själva uppfattar att deras akademiska självförmåga och kunskaper i akademisk litteracitet eventuellt påverkat studieframgången. Ett ytterligare mål är att framföra studenternas erfarenheter av undervisnings- och handledningspraxis inom studieinriktningen som har stött deras akademiska litteracitet och självförmåga samt framgång i studierna. Forskningsmaterialet för studien insamlades med hjälp av en kvalitativ enkät som riktades till huvudämnesstudenter i studieinriktningen i nordiska språk vid Tammerfors universitet. Materialet består av 21 studenters svar som analyserades med hjälp av både teoristyrd och materialbaserad innehållsanalys.

Studiens resultat visar att studenter upplever sin akademisk litteracitet på svenska huvudsakligen som tillräcklig för sina studier, men det finns även osäkerhet, särskilt när det gäller argumentation, djupläsning och att hitta lämpliga vetenskapliga källor. Färdigheter kopplade till akademisk litteracitet upplevs utvecklas under studiegången, men akademiskt arbete uppfattas ofta som långsammare och mer betungande än i andra språk. Svenska som studiespråk försvårar därmed i viss mån studieflytet, vilket innebär att det även har en indirekt inverkan på studieframgången. Utifrån studenternas svar framgår därtill att deras akademiska självförmåga i förhållande till studierna i nordiska språk upplevs som relativt svag eller kontextbunden, och är starkt kopplad till upplevda språkfärdigheter.

Både akademisk litteracitet i svenska och självförmåga förefaller påverka studieframgången, men på olika sätt. Litteraciteten har främst en indirekt inverkan på studiernas flyt och arbetsbelastning särskilt i avhandlingsfasen, medan självförmåga fungerar som en central och mer direkt faktor som styr studierna. Stark självförmåga gynnar motivation, engagemang och studieframgång i allmänhet, medan svag självförmåga medför i viss mån osäkerhet och kan enligt studenterna till och med bromsa studierna. Vissa studenter identifierade dock inget samband mellan sin självförmåga och studieframgång. När det gäller studieframgången framträdde särskilt studiernas strukturella faktorer, såsom genomförandeformer i kurser och fungerande studiehandledning som betydelsefulla.

Tässä pro gradu -tutkielmassa kartoitan, miten Tampereen yliopiston pohjoismaisten kielten pääaineopiskelijat kokevat ruotsinkieliset akateemiset tekstitaitonsa ja akateemisen minäpystyvyytensä suhteessa alan opintoihin. Tutkimuksen tavoitteena oli lisäksi selvittää, kuinka opiskelijat itse mieltävät akateemisen minäpystyvyytensä ja akateemisten tekstitaitojensa vaikutuksen opintojen etenemisen kannalta. Tutkimuksessa haluttiin tuoda myös esille opiskelijoiden kokemuksia opintosuunnan opetus- ja ohjauskäytännöistä, jotka tukevat heidän akateemisia tekstitaitojaan ja minäpystyvyyttään sekä opintojen etenemistä. Tutkimuksen aineisto kerättiin laadullisella kyselylomakkeella, joka oli osoitettu Tampereen yliopiston pohjoismaisten kielten pääaineopiskelijoille. Aineisto koostuu 21 opiskelijan vastauksista, joita analysoitiin sekä teoriaohjaavan että aineistolähtöisen sisällönanalyysin avulla.

Tutkimuksen tulokset osoittavat, että opiskelijat kokevat ruotsinkieliset akateemiset tekstitaitonsa pääosin riittäväksi opintojensa kannalta, mutta myös epävarmuutta esiintyy erityisesti argumentoinnin, syvälukemisen ja lähteiden käsittelyn osalta. Akateemisten tekstitaitojen koetaan kehittyvän opintojen aikana, mutta akateeminen työskentely koetaan usein hitaammaksi ja raskaammaksi kuin muilla kielillä. Ruotsin kieli opiskelukielenä näin ollen jossain määrin hankaloittaa opintojen sujuvuutta, eli vaikuttaa myös opintojen etenemiseen epäsuorasti. Tulosten perusteella voidaan myös todeta, että suurin osa vastanneista opiskelijoista kokee akateemisen minäpystyvyytensä pohjoismaisten kielten opinnoissa suhteellisen heikoksi tai kontekstisidonnaiseksi, ja kokemus liittyy vahvasti kokemukseen omasta kielitaidosta.

Sekä ruotsinkielisillä akateemisilla tekstitaidoilla että koetulla minäpystyvyydellä näyttäisi olevan vaikutus opintojen etenemiseen. Tekstitaitojen taso vaikuttaa pääosin epäsuorasti opintojen etenemiseen opintojen sujuvuuden ja lisääntyneen työmäärän kautta etenkin tutkielmavaiheessa, kun taas minäpystyvyys näyttäytyy keskeisempänä tekijänä, joka vaikuttaa suoraan opintojen etenemiseen. Vahva minäpystyvyys edistää motivaatiota, sitoutumista ja opintojen etenemistä yleensä, kun taas heikko minäpystyvyys aiheuttaa epävarmuutta ja voi hidastaa opintoja. Jotkut opiskelijat eivät kuitenkaan tunnistaneet yhteyttä minäpystyvyytensä ja opintojen etenemisen välillä. Opintojen etenemisen kannalta merkittäviä tekijöitä olivat näiden lisäksi opintojen rakenteelliset seikat, kuten kurssien toteutustavat ja toimivat ohjauskäytänteet opintosuunnassa.