Åländskt lagspråk: Om språkbruket i det självstyrda svenskspråkiga landskapet mellan Finland och Sverige

Abstract

I denna pro gradu-avhandling studerar jag i vilken mån lagspråket på Åland bär spår av inter- och intrakulturella fenomen. Åland är ett självstyrt landskap och en del av det tvåspråkiga Finland där lagstiftningen skrivs på finska och publiceras på både finska och svenska. Denna översättningsprocess är ett typiskt exempel på intrakulturell översättning. Åland har ändå sin egen lagstiftning och landskapet fungerar helt på svenska. Det kan alltså diskuteras om Åland och Finland delar en gemensam kultur. Mitt mål är att utreda om det syns i det åländska lagspråket att Åland har sin egen förvaltning som möjligen återspeglar också en egen kultur. Min studie bygger på begreppet intrakulturalitet och undersöker relationen mellan kultur och förvaltning. Jag behandlar detta med att beskriva den gemensamma historien och de rättskulturella förhållandena mellan Finland och Sverige. Mitt fokus är på terminologi och strukturer i lagar och därför utnyttjar jag också tidigare forskning om juridiskt språk och lagspråk. Speciellt är jag intresserad av det svenska lagspråket men forskningen i det området är begränsad och därför behandlar jag lagspråket och lagöversättning också bredare. Denna studie är en kvalitativ studie med en komparativ infallsvinkel. Mitt forskningsmaterial består totalt av nio lagar: åländska, finländska och svenska förvaltningslagar, postlagar samt yrkeshögskolelagar. Jag fokuserar på både makro- och mikronivån, det vill säga disposition, textnivåer och paragrafstrukturer samt termer och definitioner. I min analys tillämpar jag textanalys. Mina resultat pekar på att det åländska lagspråket bär spår av det finlandssvenska och då eventuellt också det finska lagspråket. Terminologin motsvarar till stor del den finländska terminologin. Sveriges inverkan syns ändå i det åländska lagspråket i form av enklare uttryck. Strukturerna i de åländska lagarna påminner om de finländska lagarna men skiljer sig delvis från de finländska i fråga om komplexitet. Jag konstaterar således att det åländska lagspråket är en egen form av lagspråk som påverkas starkt av det finländska och det svenska lagspråket. Det åländska lagspråket bär spår av både inter- och intrakulturella fenomen vilket också stöds av Ålands särställning och språkförhållanden. Mina resultat stöder också tidigare forskning i att den åländska kulturen kan anses vara en subkultur av den finlandssvenska eller den finländska kulturen. Det skulle ändå behövas en mer omfattande studie för att utreda varför vissa skillnader finns mellan det åländska, det finländska och det svenska lagspråket. Utifrån min begränsad studie är det inte möjligt att dra den slutsatsen att det åländska lagspråket är precis som mina resultat visar. Denna studie kan ändå fungera som utgångspunkt för framtida forskning och peka på egenskaper som skiljer det åländska lagspråket från det finländska och det svenska lagspråket. Därtill bidrar min studie till en generell uppfattning om åländsk lagstiftning och det svenska lagspråket. Flerspråkiga samhällen som Finland kunde också ha nytta av mer forskning om intrakulturalitet. I denna studie utnyttjade jag begreppet intrakulturalitet och tidigare forskning om intrakulturell översättning i Finland, men studien utvidgar knappt förståelse av intrakulturella fenomen.