”Inte ett ord ska falla på måfå”: Översättningsstrategier för egennamn i en dystopisk framtidsskildring under andra världskriget

Abstract

Avhandlingen redogör för delar av det onomastiska landskapet i Karin Boyes Kallocain – Roman från 2000-talet (1940) samt hur detta översatts till finska. Boye formade romanens proprier (egennamn) med syftet att undgå den politiska censur som rådde i Sverige under skrivandet av romanen. Eftersom Boye haft en särskild tanke med namnen, fokuserar avhandlingen på antroponymer (personnamn) och toponymer (platsnamn). Analysmetoden är främst komparativ översättningsanalys, men den kan sägas ta avstamp ur ett slags innehållsanalys. Onomastik, det vill säga namnforskning, skiljer på bruket av namn i vår verkliga värld och namn inom en fiktiv värld. Namnen i en fiktiv värld utgör ett betydelsebärande system. I skönlitteratur kan ett namn förmedla budskap och information utan att dessa skrivs ut och de enskilda namnen får ofta sin betydelse i relation till varandra och det onomastiska landskapet som helhet. Att översätta namn inom skönlitteratur kräver alltså att översättaren inte endast beaktar formalia och de enskilda namnen, utan ser de som betydelsebärande enheter i ett specifikt system och sammanhang. Antroponymerna och toponymerna i Kallocain beskrivs och analyseras med hjälp av en kategorisering av namnens typ och funktion. Namnen i den finska översättningen analyseras i relation till de översättningsstrategier samt de tendenser som utpekats i kategoriseringen. Slutligen relateras både kategoriseringen och analysresultatet till den övergripande teorin om domesticerande och främmandegörande översättningsstrategier samt huruvida de översättningsstrategier för namn som kan identifieras i den finska översättningen av Kallocain kan tolkas som ett uttryck för översättarens lojalitet gentemot källtextförfattaren. Översättningsanalysen av antroponymerna och toponymerna i Kallocain indikerar bland annat att översättaren simultant uttrycker lojalitet mot både källtextförfattaren och måltextens implicita läsare genom att kombinera översättningsstrategier, men även då endast en strategi kan identifieras. Analysresultaten indikerar även att en främmandegörande översättningsstrategi kan ses som ett uttryck för lojalitet mot måltextens implicita läsare och att en domesticerande översättningsstrategi kan uttrycka lojalitet mot källtextförfattaren.