Vems röst hörs mest? : en jämförande rättslingvistisk studie av perspektivförändringar i polisens svenskspråkiga förundersökningsprotokoll i Finland

Abstract

I denna undersökning granskas perspektivförändringar i polisens svenskspråkiga förundersökningsprotokoll, upprättade i Finland. Protokollet består bland annat av samtliga involverade personers förhörsberättelser, vilka polisen sammanfattar till en redogörelse. I redogörelsen ingår också polisens egna fältanteckningar som gjorts på brottsplatsen. Redogörelsens uppgift är bland annat att ge polisen och rättsväsendet en sammanhängande och koherent beskrivning av brottshändelsen. Redogörelsen är med andra ord en betydande text under en eventuell rättegång, inte minst med tanke på de involverade personernas demokratiska rättigheter. I undersökningen ligger två specifika problem beträffande förundersökningsprotokollet i fokus. Det ena är att det finns variation i det sätt på vilket förhöret dokumenteras. Det andra är att skrivprocessen från förhörsberättelse till redogörelse involverar komplexa omskrivningar och perspektivbyten, i vilka det finns en fara för att den förhörhördas röst försvagas på vägen.

Det övergripande syftet med undersökningen är att reda ut om det sätt på vilket förhöret dokumenteras påverkar perspektivet i redogörelsen. Mer specifikt utreds i vilken grad den misstänktas röst kan anses förmedlas i det färdiga protokollet, och vilka perspektivmarkörer som eventuellt kan resultera i att perspektivet förändras. Ett underliggande syfte är att jämföra de perspektivförändringar som sker i svenskspråkiga förundersökningsprotokoll som är upprättade i Finland med de perspektivförändringar som sker i protokoll upprättade i Sverige, för att kunna belysa eventuella nationella skillnader. Denna jämförelse baserar sig på resultat av Linda Jönssons (1988) och Gunilla Almström Perssons (2009) tidigare undersökningar av förundersökningsprotokoll upprättade i Sverige. Materialet i denna undersökning består av åtta förundersökningsprotokoll, varav fyra är upprättade vid polisinrättningar i Österbotten och fyra vid Ålands polisenhet.

Undersökningens teoretiska referensram består av en kombination av Lennart Hellspong och Per Ledins (1997) syn på det ideationella perspektivet i deras systemisk-funktionella lingvistiska teori, Linda Jönssons (1988) syn om att perspektivet i förundersökningsprotokoll förmedlas genom återgivna citat och Gunilla Almström Perssons (2009) teori om att perspektivet i förundersökningsprotokoll bland annat förmedlas genom den narrativa berättelsens upptrappning och genom ett centrum?periferi-tänkande. Den undersökningsmetod som utarbetats för detta ändamål har jag valt att kalla för strukturell perspektivanalys av en realistisk berättelse. Metoden kan beskrivas som en öppen innehållsanalys, vars resultat kvantifieras och slutligen jämförs.

Undersökningens resultat påvisar att exempelvis passiveringar, rörelseverb, metaforer, citat och värderingar kan fungera som perspektivmarkörer. Dokumentationssättet verkar påverka perspektivet till en viss grad och kvantifieringen påvisar att ca 24 % av den misstänktas originalutsaga kvarstår i hens utsaga, vilket utgör ca 2,4 % av redogörelsen. Resultatet är förhållandevis likt de resultat Jönsson (1988) och Almström Persson (2009) har kommit fram till gällande protokoll upprättade i Sverige.

Nyckelord: förundersökningsprotokoll, förhörsberättelse, redogörelse, kontext, rekontextualisering, perspektiv, perspektivmarkör, perspektivförändring, röst, rättslingvistik